AlexandrowKalerwos

Atlejé Living Room

Jerry Linder

www.AkterKastellet.jerrylinder.se

Mobil: 46 7070 534 539


Åtta år tror jag visst att jag var...

Vi gick armkrok hela vägen upp till matköket på Doktor Martingatan, alldeles intill Gulagården där vi ungar bodde.

Det var två tjejer, en på var sida; det var en fin tid. På lördagar fick vi chokladsoppa, det gillade jag.

Vi lekte alltid något på vår gård; inne var vi så lite som möjligt. Var man sjuk och inte fick gå ut, kände man sig hemskt bedrövad. Och när man varit inne och ätit och kom ut och inte en enda unge fanns att se på gården; när dom andra stuckit till Dalparken eller nåt sånt, då var man ängslig. Då fick man gissa, och sedan springa så mycket man orkade åt det hållet man trodde att de andra hade dragit. Sånt var livet; det gällde att hänga med. Och jag var bara åtta år.

Jag minns att det kom två tjejer och knackade på hos oss.

- Vill du gå ut och leka?

- Näe, jag skall till kompisen och leka med hans tåg!

- Ja, hej då!

Så gick flickorna snällt iväg. En av dem bodde ända nere vid kanalen. En bra bit att gå. En sådan fadäs gör man inte om, och förresten har det väl inte dykt upp någon tös och frågat sedan dess, tror jag.

Åtta år tror jag visst att jag var när vi cyklade till vår sommarstuga. Där fans inga kamrater, bara syrran. Där fick man fantisera fram flickor att vara tillsammans med. Nej det är inte sant. Uppe på bondgården fanns det flickor från stan på sommarlovet, och bondens barn; de var mycket yngre. Men det brukar inte ha så stor betydelse när barn är isolerade på landet.

Åtta år är Alexandrow; han heter inte det, men jag kallar honom för AlexandrowKalerwos. Vi var till huvudstaden i måndags; skulle gå på museum. Vi åkte tunnelbana från Hallunda, ja det vill säga vi åkte bil hemmifrån och parkerade vid Folketshus i Hallunda. Det fanns inga parkeringsplatser i Östertälje, och inte i Rönninge, därför åkte vi till Hallunda. Hade jag inte varit där och sjungit med PRO en gång hade jag inte tänkt på den parkeringen, men jag var där och sjöng med 180 pensionärer; Nu mår jag mycket bättre...sjön vi, det var underbart.

Jag tog en massa bilder på min färdkamrat; han ställde villigt upp ända tills vi kom till Åhléns framför en monter med en stilig donna; då vägrade han. Vi gick dit för att han måste kissa; det kostade 10 kr. Jag undervisade damen i kassan om Åhlens förflutna; att det var två killar i Leksand som hette Andersson, som jobbade på samma arbetsplats där det fanns ännu flera Anderssons. Chefen bad dem byta namn och då blev det Åhlen och Holm. Dessa två kompisar startade eget och sålde en bild av kungaparet, och det blev succé. Sedan satsade de mera pengar, men då ville Holm inte vara med. Åhlen gick vidare och hade till sist 400 anställda. Då flyttade han verksamheten till Stockholm.

Holm hade en brorson som hette Clas Ohlsson. Han fick bli med till Stockholm om han ville, men han ville inte; han startade eget han också. Det skulle han aldrig ångra. Det blev ett samarbete mellan honom, Posten och Järnvägen Ett stort modernt lager finns där ännu vid Insjön strax utanför Leksand. Idag har vi en butik i Lunagallerian i Södertälje, och det finns flera butiker i London, Finland, Norge och Danmark.Det är ett bra företag att jobba i, säger en expedit i Lunagalleriet.

Nu startade pysen och jag från andra våningen på Åhléns, och strax var vi framme vid spårvagnen vid Sergels torg. Vi åkte nästan ända fram till Djurgårdbron, sedan gick vi upp en tvärgata till Strandvägen tills vi kom till Östra och Västra stallet vid Historiska museet. Väl framme kunde vi börja tulla på matsäcken vi hade i min gamla ryggsäck som jag köpt för 30 kronor på Myrorna; secondhandbutiken som Frälsningsarmén drev mellan S:a Ragnhilds kyrka och Kanalen i Södertälje. Jag hade köpt 17 ex. av Jack Londons samlade verk och måste ta dem i något, och då fick jag syn på ryggsäcken, en gammal hederlig sak med mes, och för alltsammans betalade jag bara 200 kronor.

Alexandrow och jag hittade ner till en grotta på nedre botten, där satt en liten dagisklass och pratade och åt. Vi mumsade i oss hälften av smörgåsarna, men pannkakorna sparde vi till senare på dagen; därpå började vi vår historiska vandring genom tiden...