Digitalia...

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.MilkRiverUniversity.se

Moffas@Spray.se

Det har öppnats ett nytt fönster på mitt luftslott...

Från min position kan jag se långt bortom den allmänna synranden; jag ser ända till LandetDigitalia.

Vad ser jag där? Jo, där skönjer jag ett landskap helt uppbyggt av elektromagnetiska vågor, där frekvenserna varierar, men hastigheten hos alla enheter i vågen (partiklar) är densamma som Einstein har sagt; alltså C.

För att tolka det ögat ser har man uttryckt energiåtgången så att C gånger sig självt skall multipligeras med massan. Hur skall vi förstå det? Ja, hur ska vi kunna förstå det vi ser, och varför?

Ändå är det så att somliga av oss är sökare och vill veta mera...

Min chef, stadsingenjör Nils Hedlund uttryckte sig sålunda: - Energin är massan gånger accelerationen gånger vägsträckan. Ja det kan man ju förstå, men hur kom han dit? jo, genom att skriva:

C*C = (vägen/tiden)*(vägen/tiden) = vägen*vägen/(tiden*tiden); där vägen/(tiden*tiden) = accelerationen.

På det viset blir det Einstein en gån sa helt begripligt. Låt säga att jag står i mitt fönser och ser en bil som startar och accar på vägen utanför. Energin är då bensinen som förbrukas en viss mängd per km. När bilen pressas fram går det åt mera bensin, eneri, än när den startar mjukt och kommer upp i sin promenadfart.

Vad ser jag mer? Jag ser vågorna som kommer från söder och möter vågor från norr. Morgonvinden kommer från söder och vänder fram på dagen, och ett tag möter vågorna varandra och går genom varandra.

Det klart att en våg som skär en annan våg måste tappa lite energi, och på det viset genomgår vågen en metamorfos. De maximala vågorna är höga och lyftes upp ur massan, men sträcks ut och blir lägre, samtidigt som atomerna i vattnet färdas fortare i den riktning som jag ser och kan mäta. Men i sin egen bana är hastigheten densamma för alla partiklar.

C = 300 000 km/sekund i vakum (som inte finns) och ju grötigare mediet är som ljuset rör sig i ju lägre hastighet.

När ljuset kommer emot oss från en sjärna kommer det att genomgå denna metamorfos (omvandling).
Frekvensen minskar och våglängden ökar, och det betyder att färgen kan sägas gå från blå mot röd, det vill säga: Den rödförskjutning som vetenskapen ser i kosmos behöver inte betyda att stjärnorna rör sig bort ifrån varandra, utan helt enkelt att ljuset tappar energi på vägen mot betraktaren.

På natten går jag upp och tar en macka; jag behöver lite energi; jag brukar då öppna mitt fönster och letar efter stjärnan som är min. Jag ser att den blinkar mot mig, men jag ser också att den inte blinkar hur som helst. Det finns blått och gult och rött ljus som kommer mot mig, och tro det om du vill; det röda ljuset vrider sig runt det gula och det blå, precis som den knopp som skall slå ut i morgon och bli en blå parabol.

Se gärna mina första bilder på denna scen; Konsten/MiddleMilkDominion/Blomman för dagen.

Jag blir nöjd när jag hittat den och ser att jag inte har misstagit mig och fantiserat fram den där spiralen, och sedan kan jag gå och lägga mig, och somnar nöjd om en liten stund...

Jag drömmer i mitt slott, ser en stor meteor fräsande slå ner i Dalarna där modiga män följde sin räddare undan den danske tyrannen. Jag ser dem hylla nya kungen med ett stort konstverk av porfyr, och jag ser unga kullor vandra mot huvudstaden för att stå upp för Artur som skapade Skansen, där vi idag kan se hur landet såg ut en gång för länge sedan.

Jag vänder och vrider mig i sömnen; det är två krig som rasar ute i världen, men inga bomber är fyllda av kraft som denna sten som landar utanför mitt fönster; den spinner och slår ner och marken gungar upp och ner och bildar vågor vars frontsoldater flyttar sig i sidled när de rör sig ut från centrum; vaknar till men somnar om igen. Vad har jag sett bak slutna ögonlock? En ny fantom rör om i grytan, jag kan se små byar överallt runt sjön som bildats, och det ser ut som om det folk som bor i timmerhusen har fått del av krafterna från förr. Vi har börjat bygga nya huvudstaden när den gamla runt sin skans är färdig nu, kärnan/ringen ett museum för de små som kommer sen; från hela världen.

Jag är på tillfälligt besök i Kullsbjörken; ser utöver detta blåa innanhav och siar, kunde inte sova längre, men sanndrömmer nu som vanligt. Här är platsen för förnyelse i unga sinnen uti hela landet. Vi ska bygga utav ljus det land som passar bäst för nästa kull av unga kullor, och åter skicka dem att lära lärare i alla län. Med ljus skall landet byggas! och här är platsen där vår tankesmedja står:

KullsbjörkensMultiMediaSmedja, en bland flera i vårt land. Orginalet finns vid RiverMilk i LandetFlodområde 63 där TrosaBriggen har sin hemmahamn, ett fartyg byggt för att förlösa stackars barn som bor där slavar förr i stora fartyg skeppades till fjärran land, att tjäna Onkel Sam.

Det drar, jag står där naken, allt jag har är mina tankar, verkar nu så länge dagen räcker, och finner, fastän trött, att det har grott ett frö av floran blå som blommar blott... en...enda... dag!

Nu har jag även fångat blomman i sin linda, där den vrider sig ur sitt puppstadium och visar det jag anade i går kväll, men var för tidigt ute. Sen blå blomman har fem flikar, vilket jag tolkar som att den tillhör växter och djur som följer spiralens mönster, som en femhörning.

Nåväl, jag fortsätter med min safari runt Siljan och upptäcker att det finns många små flygfällt där enmotoriska plan kan landa. I Mora förståss, men även på Sollerön och vid sjöns södra ände, vid Siljansnäs, där jag låtit två personer från Dresden, ett syskonbar, tvillingar till och med, landa.

Från Vängsö utanför Gnesta kommer en halvbror till dem som också härstammar från vår Anna i Oxviken, eller Vatt-Anna, som vi säger i Södertälje. Hon är en uppdiktad person, en gammal kvinna som försörjde sig genom att bära vatten från den kommunala brunnen till rika hushåll. Hon står i full storlek, med sin vattenhink, i Stadsmuseet på Torekällberget, vårt naturmuseum.

Jag har självsvåldigt låtit henne födas inte långt från det gods där Arla har sin källa; Nådhammar i Vårdinge, som ägs av Jens Spendrup.

Nådhammar ligger invid Långsjön som jag kallar MilkRiver i min story om MilkRiverUniversity. Långsjön tillhör ett flodområde som rinner ut i Trosa; det står Flodområde 63 på Länsstyrelsens kartor.

Jag tänker mig att ungdomarna i skolorna runt detta område: Gnesta, Mölnbo, Hölö och Trosa och Vagnhärad, samt Laxne och Vårdinge by, ska åstadkomma varsin musical som skall handla om deras egen hembygd. Det finns så mycket musik i luften, bara ta ner den och göra något bra av den. Och det är inte bara sång och musik, det är så mycket multimedialt som skall till om vi gör en modern musical som exempel. Men som jag står i mitt fönster på nedre våningen på den fastighet där det finns två tvåvåningshus i trä och en liten stuga ute vid vägen med ett sovloft och ett stort kök där nere, ser jag bort över vattnet till Vikarbyns tindrande belysning; och jag tänker som så: "Här är platsen för en korrespondensskola, där unga programerare skall stråla samman från hela landet, kanske från hela världen, och skapa program som kan säljas till skolor som har elever i klasserna mellan 3 - 9, samma åldersgrupp som skall förverkliga Moffas dröm om Musicas som löper som en eld runt hela vårt innanhav, Östersjön. Varje flodområde runt vår kust får deltaga i en tävling i musical...

Dags att sluta drömma!

Allt kostar pengar!...är fastigheten till salu?...Ärdet flera spekulanter (det här är ju en bra föreningsgård/kursgård), vem vill driva ärendet?...en nationell eller internationell koordinator?

Tänkta intressenter: Allmänna arvsfonden, ArlaFoods, TetraPak, AstraZeneca och Scania. Kanske Umeå universitet vill vara med på ett hörn. Sedan har vi ju skolorna i landet, och framför allt EU.

Nu blev jag med ens klarvaken, och jag som skall ner till Siljansnäs och hämta Vatt-Annas barnbarnsbarn, Konrad och Lill-Anna som kommer tillsammans med sin halvbror UngeHerrUrban och hans färgade fru, en släkting till Konta Kinte, och heter Solàn Kinte. Nu får jag skynda mig på, och jag som tänkte läsa igenom den här bloggen innan jag går och lägger mig; men det blir väl inget av då...

Här i Kullsbjörken finns en fastighet som väl kan fylla kraven på en skola med kanske 10 platser för unga programerare som ska ta fram en mall för program i varje län där bygdens historia presenteras på ett spelliknande sätt.

Ateljé Living Room är min skrivarlya där vi tänker (Moffa&Co). Där har vi börjat skapa en resa genom landskapet som berör Flodområde 63, där skolorna runt sjösystemet ingår: Gnesta, Mölnbo, Hölö och Trosa och Vagnhärad, samt Laxne och Vårdinge by.

Länge har jag tänkt att Dalarnas blåa sjö skall bli platsen för en stor förnyelse i världen. Ett centrum för sunda tankar som skall spridas på demokratisk väg via elektromagnetiska vågor. Europaleden för unga vandrande gesäller, går från Rom och går igenom Siljansleden för att hämta kraft ur Konsta, en kraftstation i trä, som arbetade på väg mot järngruvan inte långt från
Clas Ohlssons och Åhléns födelsebygd. Nu är orginalet för länge sedan borta, men nere vid marknadsplatsen finns en ny replik...

Universitetet...

Ateljé Living Room

JerryLinder

www.MilkRiverUniversity.se

Moffas@Spray.se


Bygg i Dalarna

Bygg inte sönder Stockholm, börja bygga en ny huvudstad runt Siljansringen.

Moffa är inte klok, så här har han hållit på och snackat i minst 20 år, ja sedan hans sambos syster flyttade till Tällberg, mellan Leksand och Rättvik.

Adressen är Kullsbjörken!

Deras fastighet ligger mellan skogen och Siljan, ja en bit upp från sjön, men med utsikt över den blå vattenspegeln. Man kan lätt förstå vad den turkosblå färgen i Dalarna kommer ifrån.

Vi har varit gäster där ganska många gånger nu; vid olika årstider, och det är alltid lika berikande. Nära till gammal kultur och nära till naturen. På Siljan går en ångbåt som heter Gustav Wasa, och runt omkring sjön går Siljansleden.

Nu var det så att Moffas barnbarn som vi kallar KaptenPersson, äntligen har bestämt sig för vad han vill bli; spelprogramerare, och Moffas drömmar om en skola som undervisar ungdomar som skall undervisa skolungdomar i samhällskunskap på ett nytt, ett digitalt sätt. Han kallar det LandetDigiDalia, en tvärvetenskaplig resa genom det egna landskapet. MoffaFridolinsMellanMjölkSafari är en sådan resa.

Nu har han tänkt att bygga upp en sådan organisation, en variant av MilkRiverUniversity i Flodområde 63. Men den här gången handlar det om Dalarna i första hand och hela landet i andra hand. I tredje hand kan vi (Moffa och Kamrern) tänka oss ett internationellt organ som handlar med kunskaper över hela världen, där svenska staten kan försälja svensk byråkrati. Efter som vi har haft fred i över två hundra år finns det ett tämligen stabilt system av lagar som med all säkerhet håller några år till; den är guld värld för oss, och för människor som inte har en sådan att luta sig mot kan den tyckas omöjlig att ernå.

Förslag:

Skapa en skön arbetsplats för studier av digitala spel som ligger på den nivån att de kan användas i skolundervisningen. En lärare blir ungdomarnas guru, och fem sex elever med höga ambitioner får bo på skolan, och lika många från trakten får plats om de bor hemma, eller på annan ort.

Uppdrag: Digitalisera och utbilda ledare som sedan kan vägleda ungdomar i hela landet. Varje landskap bygger sitt eget program som handlar om hembygden. Vi går inte längre där tills vidare. Fortsättning följer...

När det programmet har kommit igång ute i landet startar nästa fas.

Som vi nämnde här ovan är vårt samhälle fortfarande relativt stabilt, men vissa regioner är överbelastade; t.ex. Stockholm. Men det är inte bra för staden och inte för männsikorna som ska bo där. Inte minst när det gäller trafiken och luften, eller ungdomar som inte hittar bostad när de ska plugga på universitet eller högskola. Det är utan tvekan för trångt, och ingen tjänar i längden på det.

Om man blickar framåt kan vi skönja en arbetsmarknad där rätt många kan arbeta hemifrån med hjälp av datorn.

Genom att sälja byråkrati på nätet till olika länder ute i världen, kan vi bygga nya byar som är anpassade för den sortens arbete, ungefär som när en nybyggare förr sökte upp en plats där han fann en källa till djuren och till sin familj. I detta fall är källan den digitala ådern som mynnar i ett statligt departement. Det skulle ge mycket arbete och möjligheter för människorna att sprida sina bostadsorter, gärna utefter vårt befintliga vägnät.

Bygg i Dalarna, bygg runt Siljan, som alla länder runt Östersjön. Låt städerna runt Siljan bli ett centrum, ett spritt centrum för hela Sverige.

Det är där rikedomen finns. Där finns orörd natur. Där finns höga berg där man kan fånga vinden. Där och högre upp i landet finns malmen och framför allt skogsråvaran.

Dessutom tror jag att vi i framtiden kommer att ha en mycket rik byggd öster om Sverige, öster om Dalarna. I Finland, men framför allt i Ryssland, där det ännu finns hur mycket land som helst för männikor att flytta till, bara vi kommer igång.

Först måste vi klara frågan om elkraften, och det gör vi snart med hjälp av digitala lösningar. Elektromagnetiska vågor kommer till oss från kosmos, och vi lär oss för var dag att hantera dessa vågor på ett rationellt sätt, bara vi samlar oss och tänker igenom problematiken; men alla ska med. Alla ska med, men först måste några med överblick skapa digitala redskap.

Därför ser jag en möjlighet att skapa dessa redskap på just den plats som jag rekommenderar, i Kullsbjörken/Dalarna.

MusicalFörlaget

Atelje Living Room

Jerry Linder

www.MilkRiverUniversity.se

Moffas@Spray.se


Sofia, mitt andra barnbarn, ringde från Los Ossos i Califonien och grattade sin morfar som blev glatt överaskad. Vi talade om hennes intressen och kom fram till att det är hundar och fotografering. Dessutom jobbar hon med hästar i tredje generationen, och har en anställning på en fin restaurant i närheten. Allt väl, bara det att hennes kamera inte är så bra. Hon sa att hon inte hade någon alls.

Det gav mig en ingivelse: - Moffa&Co, som är en förening mellan Moffa och hans barnbarn (rumpnissarna), har nu fungerat i ganska många år, jag tror det är sedan storebror var tre år, då vi bestämde att vi skulle bygga en båt och fara till söderhavet och rädda Pippis pappa, Efraim Långstrump, som blivit tillfånga tagen av kanibaler. Storebror som heter Andreas är nu 22 år och om han var tre år när vi konstituerade oss, alltså är det 19 år sedan.

Snart dags för ett jubileum!

Alltsedan barnen var små har deras morfar försett dem med musikinstrument. Inte så att var och en fått ett instrument, utan de har deponerats till den som har lusten att begagna det. Finns inte lusten längre skall det lämnas tillbaka till förlaget.

Just det! Förlaget är namnet för dagen. Moffa&Co lämnar ut de instrument som medlemmarna behöver för tillfället. När det gäller Sofia har hon en termin lånat min gitarr. Men eftersom detta inte var hennes grej, har hon lämnat tillbaka den.

En period använde hon den nya filmkameran, men när hon skulle fara till Los Angeles, till sin väns mamma som är därifrån, så lämnade haon tillbaka även den.

Nu har hon gift sig med sin vän, kocken Karl Rydberg, och fått arbetstillstånd i Califonien och flyttat till Los Ossos till ett hus med utsikt över Stilla havet.

Idén som kom efter samtalet med Sofia, i storyn, FiaKan Kälv, går ut på att vi skall bygga upp hennes immidge med bilder från Califonien, där hon presenterar sina hundar och hästar. Gärna bilder från restauranger som hon kommer i kontakt med, men framför allt naturen och djuren som finns där men inte här.

Moffa&Co blir förläggare av hennes bilder till en början, och presenterar dem på en blogg som redan finns, och som heter HögaKonstenIMiddleMilkDominion, där även andra konstarter ska finnas med; konst som kan användas när nästa fas i vår utveckling ska utvecklas. För att ge Sofia möjligheter att fotografera, köper vi en kamera åt henne som hon kan disponera så länge som hon arbetar för oss. Om hon vill utveckla sig vidare och skaffa en bättre och dyrbarare kamer får hon lämna tillbaka den som vi nu ger henne medel att köpa på ort och ställe. Bäst så, eftersom laddaren kräver en viss kontakt och frekvens. Eftersom mamma Annica och farbror Micke åker flyger över Atlanten tämligen snart, kan de ta pengar med sig till henne.

På detta vis fortsätter vi den polecy som Moffa alltid haft i förhållande till barnen.

När det gäller Andreas, som glädjande nog döck upp på sin morfars födelsedagskalas, gäller följande:

Han skall börja en kurs på Södertörns högskola. Han skall bli spelprogramerare.

Perfekt!

Andreas som föddes 1989 och döptes senare på året i Dillnäs kyrka, har deltagit i Moffas "spel" där en synt och en elgitarr varit i föreningens ägo, men som han kunnat begagna när han vill. Han har även spelat klarinett i skolans regi och i en kommunal orkester i Södertälje, men det är datorer han fastnat för. Han fick låna vår ABC 80, den första persondatorn i Sverige, och sedan blev det en Atari innan familjen köpte en PC som han fick använda. Till slut har han naturligtvis skaffat sig en egen dator och börjat spela till sina föräldrars förskräckelse; var skall detta sluta...

Moffa anar en möjlighet! Han har nämligen funderat på en sak som ingen annan kunnat förstå: Det går förbaskat bra att göra spel som handlar om hembyggden, och som lär skolbarnen deras egen lokala historia. Därför har Andreas morfar, utan att någon förstått varför, snott Södertälje stads symbol för en kvinna som fick bära vatten hem till de rika hushållen: Vatt-Anna.

Han låter Vatt-Anna, eller Anna i Oxviken, födas på skullen ovanför ladugården på ett torp som hetter Johannesberg och ligger under Nådhammar som Jens Spendrup äger idag.
Annas grannar kommer också till Södertälje så småningom då ångkraften kommer till bondgårdarna och ersätter deras arbetskraft. Därför flyttar de och börjar på fabrik.

Men livet lever vidare i samhällena mellan Stockholm och Gnesta och runt sjösystemet som heter Flodområde 63 finns många skolor där barnen börja tappa bort sitt ursprung.
Vad skulle vara bättre då än att bygga spel som kan intressera ungdomarna samtidigt som de lär sig sin egen byggds historia.

Enligt Andreas morfar skulle det vara toppen, om han kunde lära sig så mycket att Moffas vision blev verklighet. Naturligtvis skulle morfar och Moffa&Co, låta Andreas, eller som morfar säger; KaptenPersson, använda de bloggar som är användbara för detta syfte.

Nu ska vi göra en BloggKalender, BloggKalender a la Moffa&Co, där varje bloggsida har en bild och en adress. Syftet med Kalendern är att man på ett enkelt sätt skall kunna orientera sig i LandetDigitalia, mot Dahomey/Benin på Slavkusten i västafrika, där jazzen har sin hemvisst och där amazoner, kvinnliga krigare vaktade kungens slott.

Men först följer vi med på MoffaFridolinsMellanMjölkSafari, som leder mot en fastighet i Kullsbjörken i Dalarna där ett korrespondensinstitut lär växa fram för programeringstörstiga adepter som vill lära ut konsten att skapa ovan nämnda spel.

Sedan stöder vi missionen i Benin där fattiga familjer säljer sina flickor som används som sexslavar år rika män.

Ungdomarna i Flodområde 63 skall ges möjligheter att få kontakt med andra ungdomar i Afrika, som är en spännande kontinent som vi kan lära oss mycket av.

Så pendlar debatten i mitt huvud, där Moffa och hans antagonist, herrKamrerGoldfinger, käbblar dagarna i ände. Ibland ikläder sig Moffa talarens roll och då kallar han sig för MoffaFridolin. Gå in på Googles får du se:

surprise, suprise...

Naturligtvis fanns där andra på Moffas kalas och alla var hjärtligt välkomna, framför allt som man säger: - Ju senare på natten desto finar, ja, vadå? Gäster så klart!

Andreas nya kärlek kom med flyg från Kreta och sedan med tåg till Östertälje där Andreas och jag fångade upp henne.

Amanda heter hon, och hon ska bli dagisfröken och småskollärarinna, och så det bästa av allt, hon kan spela piano och sjunga...Nils Ferlin, bland annat; och när vi åkte hem till gästerna hos Brabro, där hennes syster från det heliga landet Dalarna, var var en av värdinnorna för kvällen, sjöng Andreas en sång som jag aldrig trott honom om; han var bra på texter sa Amanda och log:

På Arendals tid,trallalallalalla... Så slutar vi denna redogörelse över Moffa&Co:s
utveckling i tiden och ser fram emot att träffas igen. Om ett år om inte annat, på Moffa&Co:s 20-års jubileum...