De kom flygande från Dresden...andra avdelningen

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.AkterKastellet.jerrylinder.se

Mobil: 46 0707 534 539


Morfar till tvillingarna Konrad och Anna

Aron var visserligen utmattad när han visades in i den ryske fursten Leo Tolstoys arbetsrum; detta var år 1883, samma år som Arons far köpte Hjortsberga i Sörmland; även han en furste på sätt och vis. Han styrde över Fagernäs, utöver Nådhammar och Hjortsberga, och det betydde att han hade ansvar för alla torp runt Långsjön till och med Ulriksdal på Östra sidan, och dem på västra sidan från Ängen ända fram till Nådhammar. Ja det var många fler längre upp från sjön.

I början av seklet var det många ungdomar som flydde landet, emedan arbetslösheten var mycket stor. I Järna styckade man av en massa torp från Bankesta 1905 och i Vårdinge utsåg man Säteriet Hjortsberga som lämpligt för ett nytt egnahemsprojekt.

Man styckade av så mycket jord att en familj skulle kunna försörja sig för egen del, men i stort räckte inte arealen till för att klara en familj. Familjefar måste som regel sökar jobb någon annanstans.

Ivar Lo Johansson har beskrivit detta system i sin bokserie om statarna. Staten var den lön som man fick ut av godsägaren i form av spannmål, påtatis m.m. samt en mycket liten summa penningar.

Järnas gamla traktorförare, Harry Malmström, har berättat för mig om hur de hade det när han var liten, och hur hans fars kontrakt med godsägaren på Håknäs såg ut.
Harry fick lova sin far på dödsbädden att ta upp dennes mantel och föra kampen vidare. Han berättade också att han till slut hamnade vid samma förhandlingsbord som vår gamle finansminister, Gunnar Sträng, socialdemokraternas ankare.

Nåväl, Leo Tolstoy var minsann inte så dålig han heller. Han hade varit med i Krimkriget och sett med egna ögon in i den lada där man lade skadade soldater. Stanken var outhärdlig.

Därför var han värdig att skriva ett stort epos som Krig och fred, som handlade om Ryssarnas batalj med Napoleon, vilken måste retirera från Moskva utan att ha knäckt Ryssland. Som vanligt använde ryssarna sin gamla taktik att bränna egna landet och dra sig tillbaka. Karl XII drabbades, liksom Hitler av samma metod. Under stora umbäranden fick de dra sig tillbaka under kyliga dagar där gyttjan stod ända upp till navet på vagnarna, innan snö och is hindrade deras väg hemmåt. Endast ett fåtal soldater kom hem igen.

Aron gjorde sig hemmastadd hos familjen Tolstoj som ofta tog hand om män som kom vägen fram. Det berodde på att Leo predikade en religiös lära som föll en del människor på läppen. Hans fru tyckte inte om att så många kom, och eftersom Leo var så generös, fick hon mycket svårare att hushålla. Paret hade många barn, och ett av barnen gifte sig med dottern till en svensk läkare. Jazzsångerskan Viktoria Tolstoy härstammar därifrån.

I unga år var Leo ofta inbjuden till fina familjer av fursterang. Där fanns ofta unga giftasvuxna damer som tittade på honom med en lystna blickar. Det var väl där han fick uppslag till sin stora roman, Anna Karenina, den vackra och intellegenta unga kvinnan som råkade gifta sig med fel man. Hon fick ett barn med honom, en son, som hon älskade men som han tvingade till sig för att hon inte skulle lämna honom.

Nu var det så att hon en andra gång drabbades av kärleken, och det var den som drog musten ur henne. Hon kunde inte motstå sin älskade och till slut blev hennes liv omöjligt, varvid hon kastade sig framför tåget.

Aron hade här mycket att lära sig om en författares vedermödor; hur svårt det är att få sina alster utgivna, men Leo var dock lyckligt lottad, eftersom hans hustru var lagd åt det hållet att hon brydde sig om hans författarskap. Hon renskrev hans verk och hon såg till att han inte gav bort artiklar som familjen levde av; han måste få kredit för det han skrev.

Efter några veckor av idogt lärande gick Aron vidare mot Tyskland, och med sig i bagaget hade han kunskaper om småfolkets behov av bildning. Allt skulle bli så mycket bättre om vi blev mera jämlika i det avseendet. Kursen var ställd mot Tyskland, som sagt var, närmare bestämt mot Köln, en av landets förnämsta städer som han läst om i Prostens bibliotek. Tyskland hade haft många stora filosofer, och därifrån kom en gång Martin Luther. Den filosof och statsman som han mest kände till var Goethe, en allvetare som också skrev en del dikter: bland annat poemet om den unge Werthers lidande, som handlar om bitter kärlek, vilket inte var Amoralen helt obekant.

Efter svåra umbäranden når han Köln och kommer lagom till högmässan. Han sätter sig längst bak, emedan han inte är alldeles fräsch, vad beträffar kläder och personlig hygien. Här får han en religiös upplevelse, ja man kunde kanske säga att han blir omvänd. Han ser sig själv som en av Jesus lärjungar, på samma sätt som han var en av Leo Tolstoys adepter. Han såg en levande Jesus framför sig; han tyckte träbelätet framme vid altaret sträckte fram händerna och välkomnade honom in i gänget.

När alla sakta dragit sig ut ur den stora Domen satt Aron fortfarande kvar, helt omtumlad av sina inre upplevelser. Egentligen var det väl så att hans svält åstadkom hallusinationer av detta slag, men det visste han inte då. Vad som skulle bli kvar av hans inre uppvaknande får vi se längre fram i denna skrift.

Just som han ansträngde sig för att gå ut mötte honom Maria, Guds Moder. I alla fall hette hon Maria och hon satte sig bredvid honom och frågade på tyska om han behövde hennes hilfe, hjälp alltså. Han bara stirrade på henne och förstod inte att hon var en vanlig människa av kött och blod. Att hon kom till honom nu när han var trasig och skitig, han kunde inte förstå...