Flickor gillar hästar...

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.AkterKastellet.jerrylinder.se

Mobil: 46 0707 534 539


Jag kom med en häst i grimman...

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Inte hade jag trott att jag skulle bli hästägare, men det blev jag. Jag var ju inte främmande för hästr, hade ju bott på landet på somrarna och varit lilldräng på Glibotorps gärd, och så fick jag för mig att en häst skulle betyda mycket för mig och min familj, nu när vi ändå bodde på landet.

Vi köpte Biggan, ett nordsvenskt sto, 1975, och vi hade redan köpt en schettis några månader innan. Jag tyckte mina två döttrar skulle ha en häst att sköta, det var ju inte så många kompisar som bodde där på landet. Det här var längst ut i Vårdinge, helt nära gränsen till Gnesta. Båda stona var dräktiga, och snart hade vi 4 hästar, och efter ett år hade 6 hästar innan vi funderade på att sälja.

Men så kom det smoplk i glädjebägaren, och min fru och jag bestämde oss för att skiljas, och då sålde vi Biggan. Carmensita hade vi sålt till Hölö och Pierina till Järna. Pärlas föl, Fritiof och Pontus sålde vi också och jag tog Biggans tredje föl med mig till Brunnsäng i Södertälje, min barndomsstad.

Var skulle vi ha Rudolf? Vi cyklade runt och tittade på olika alternativ, och faktiskt, jag tror att jag hade hästar på alla dessa platser.

Rudolf kom först på fölbeten på en ö i Mälaren, sedan fick vi ha honom hos Carapi nere vid Ragnhildsborg. Syster Karin på Karlsborg, som ligger bredvid (huset är nu nedbrunnet) erbjöd mig att ha Rudolf där, och dit tog vi också schettisen Pärla.

Där har jag upplevt något av det sakralaste jag kan komma ihåg; en natt var jag där och såg till hästarna och sljuset från stan, med kyrkspiran och husens siluetter gjorde mig lyrisk.

Sedan hurde jag tre Fjordhästar från Taffsnäs i Gnesta, och blev erbjuden att ha dem på Lilla Ritorp. Med den häst som jag köpte från Lidingö Ridskola hade jag 6 hästar i en hage invid Björkmossen. Länstidningen blev kallad dit och en tjänsteman från Miljökontoret, och Ida Dalgren skrev: "Hästar utan stall skall hjälpa skoltrötta elever".

Det var inte vanligt då att hästarna gick ute året om, men nu ser man det överallt.

Jag hade fått kontrakt med Brunnsängskolan att ha skoltrötta elever med mig när jag förverkligade min idé. Några av dem var till stor nytta. Men mest hjälp hade jag av flickorna. Det var några som bildade ett gäng, och snart förstod jag att det var bäst att bida en förening.

Det var då jag kom att tänka på Bosse Folcker i Mölnbo. Jag kände honom lite så där, och han var då konsulent i ett förbund som hette Skog och Ungdom. Han kom och tittade på mina grejor och så bildade vi en avdelning som vi kallade
Tälje Skog och Ungdom.

Idag 30 år senare finns både hästar och föreningen kvar, och det blev vid Bergtorp verksamheten väste fram.

Det blev som jag önskade, en ideell förening där alla hjälps åt med arbetet. Jag vet inte hur det är idag, ty jag lämnade verksamheten 1992 för gott, och den som lagt ner mest arbete för föreningen är Veronica Öberg, som efter vad jag hört arbetar för distriket av förbundet skog och Ungdom, som tillsammans med 4H håller till på Hästa gård norr om Stockholm. Hästen som jag köpte den dagen då LT var och synade hästarna
hette Assar; han blev föreningens Maskot...