Digitalia...

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.MilkRiverUniversity.se

Moffas@Spray.se

Det har öppnats ett nytt fönster på mitt luftslott...

Från min position kan jag se långt bortom den allmänna synranden; jag ser ända till LandetDigitalia.

Vad ser jag där? Jo, där skönjer jag ett landskap helt uppbyggt av elektromagnetiska vågor, där frekvenserna varierar, men hastigheten hos alla enheter i vågen (partiklar) är densamma som Einstein har sagt; alltså C.

För att tolka det ögat ser har man uttryckt energiåtgången så att C gånger sig självt skall multipligeras med massan. Hur skall vi förstå det? Ja, hur ska vi kunna förstå det vi ser, och varför?

Ändå är det så att somliga av oss är sökare och vill veta mera...

Min chef, stadsingenjör Nils Hedlund uttryckte sig sålunda: - Energin är massan gånger accelerationen gånger vägsträckan. Ja det kan man ju förstå, men hur kom han dit? jo, genom att skriva:

C*C = (vägen/tiden)*(vägen/tiden) = vägen*vägen/(tiden*tiden); där vägen/(tiden*tiden) = accelerationen.

På det viset blir det Einstein en gån sa helt begripligt. Låt säga att jag står i mitt fönser och ser en bil som startar och accar på vägen utanför. Energin är då bensinen som förbrukas en viss mängd per km. När bilen pressas fram går det åt mera bensin, eneri, än när den startar mjukt och kommer upp i sin promenadfart.

Vad ser jag mer? Jag ser vågorna som kommer från söder och möter vågor från norr. Morgonvinden kommer från söder och vänder fram på dagen, och ett tag möter vågorna varandra och går genom varandra.

Det klart att en våg som skär en annan våg måste tappa lite energi, och på det viset genomgår vågen en metamorfos. De maximala vågorna är höga och lyftes upp ur massan, men sträcks ut och blir lägre, samtidigt som atomerna i vattnet färdas fortare i den riktning som jag ser och kan mäta. Men i sin egen bana är hastigheten densamma för alla partiklar.

C = 300 000 km/sekund i vakum (som inte finns) och ju grötigare mediet är som ljuset rör sig i ju lägre hastighet.

När ljuset kommer emot oss från en sjärna kommer det att genomgå denna metamorfos (omvandling).
Frekvensen minskar och våglängden ökar, och det betyder att färgen kan sägas gå från blå mot röd, det vill säga: Den rödförskjutning som vetenskapen ser i kosmos behöver inte betyda att stjärnorna rör sig bort ifrån varandra, utan helt enkelt att ljuset tappar energi på vägen mot betraktaren.

På natten går jag upp och tar en macka; jag behöver lite energi; jag brukar då öppna mitt fönster och letar efter stjärnan som är min. Jag ser att den blinkar mot mig, men jag ser också att den inte blinkar hur som helst. Det finns blått och gult och rött ljus som kommer mot mig, och tro det om du vill; det röda ljuset vrider sig runt det gula och det blå, precis som den knopp som skall slå ut i morgon och bli en blå parabol.

Se gärna mina första bilder på denna scen; Konsten/MiddleMilkDominion/Blomman för dagen.

Jag blir nöjd när jag hittat den och ser att jag inte har misstagit mig och fantiserat fram den där spiralen, och sedan kan jag gå och lägga mig, och somnar nöjd om en liten stund...

Jag drömmer i mitt slott, ser en stor meteor fräsande slå ner i Dalarna där modiga män följde sin räddare undan den danske tyrannen. Jag ser dem hylla nya kungen med ett stort konstverk av porfyr, och jag ser unga kullor vandra mot huvudstaden för att stå upp för Artur som skapade Skansen, där vi idag kan se hur landet såg ut en gång för länge sedan.

Jag vänder och vrider mig i sömnen; det är två krig som rasar ute i världen, men inga bomber är fyllda av kraft som denna sten som landar utanför mitt fönster; den spinner och slår ner och marken gungar upp och ner och bildar vågor vars frontsoldater flyttar sig i sidled när de rör sig ut från centrum; vaknar till men somnar om igen. Vad har jag sett bak slutna ögonlock? En ny fantom rör om i grytan, jag kan se små byar överallt runt sjön som bildats, och det ser ut som om det folk som bor i timmerhusen har fått del av krafterna från förr. Vi har börjat bygga nya huvudstaden när den gamla runt sin skans är färdig nu, kärnan/ringen ett museum för de små som kommer sen; från hela världen.

Jag är på tillfälligt besök i Kullsbjörken; ser utöver detta blåa innanhav och siar, kunde inte sova längre, men sanndrömmer nu som vanligt. Här är platsen för förnyelse i unga sinnen uti hela landet. Vi ska bygga utav ljus det land som passar bäst för nästa kull av unga kullor, och åter skicka dem att lära lärare i alla län. Med ljus skall landet byggas! och här är platsen där vår tankesmedja står:

KullsbjörkensMultiMediaSmedja, en bland flera i vårt land. Orginalet finns vid RiverMilk i LandetFlodområde 63 där TrosaBriggen har sin hemmahamn, ett fartyg byggt för att förlösa stackars barn som bor där slavar förr i stora fartyg skeppades till fjärran land, att tjäna Onkel Sam.

Det drar, jag står där naken, allt jag har är mina tankar, verkar nu så länge dagen räcker, och finner, fastän trött, att det har grott ett frö av floran blå som blommar blott... en...enda... dag!

Nu har jag även fångat blomman i sin linda, där den vrider sig ur sitt puppstadium och visar det jag anade i går kväll, men var för tidigt ute. Sen blå blomman har fem flikar, vilket jag tolkar som att den tillhör växter och djur som följer spiralens mönster, som en femhörning.

Nåväl, jag fortsätter med min safari runt Siljan och upptäcker att det finns många små flygfällt där enmotoriska plan kan landa. I Mora förståss, men även på Sollerön och vid sjöns södra ände, vid Siljansnäs, där jag låtit två personer från Dresden, ett syskonbar, tvillingar till och med, landa.

Från Vängsö utanför Gnesta kommer en halvbror till dem som också härstammar från vår Anna i Oxviken, eller Vatt-Anna, som vi säger i Södertälje. Hon är en uppdiktad person, en gammal kvinna som försörjde sig genom att bära vatten från den kommunala brunnen till rika hushåll. Hon står i full storlek, med sin vattenhink, i Stadsmuseet på Torekällberget, vårt naturmuseum.

Jag har självsvåldigt låtit henne födas inte långt från det gods där Arla har sin källa; Nådhammar i Vårdinge, som ägs av Jens Spendrup.

Nådhammar ligger invid Långsjön som jag kallar MilkRiver i min story om MilkRiverUniversity. Långsjön tillhör ett flodområde som rinner ut i Trosa; det står Flodområde 63 på Länsstyrelsens kartor.

Jag tänker mig att ungdomarna i skolorna runt detta område: Gnesta, Mölnbo, Hölö och Trosa och Vagnhärad, samt Laxne och Vårdinge by, ska åstadkomma varsin musical som skall handla om deras egen hembygd. Det finns så mycket musik i luften, bara ta ner den och göra något bra av den. Och det är inte bara sång och musik, det är så mycket multimedialt som skall till om vi gör en modern musical som exempel. Men som jag står i mitt fönster på nedre våningen på den fastighet där det finns två tvåvåningshus i trä och en liten stuga ute vid vägen med ett sovloft och ett stort kök där nere, ser jag bort över vattnet till Vikarbyns tindrande belysning; och jag tänker som så: "Här är platsen för en korrespondensskola, där unga programerare skall stråla samman från hela landet, kanske från hela världen, och skapa program som kan säljas till skolor som har elever i klasserna mellan 3 - 9, samma åldersgrupp som skall förverkliga Moffas dröm om Musicas som löper som en eld runt hela vårt innanhav, Östersjön. Varje flodområde runt vår kust får deltaga i en tävling i musical...

Dags att sluta drömma!

Allt kostar pengar!...är fastigheten till salu?...Ärdet flera spekulanter (det här är ju en bra föreningsgård/kursgård), vem vill driva ärendet?...en nationell eller internationell koordinator?

Tänkta intressenter: Allmänna arvsfonden, ArlaFoods, TetraPak, AstraZeneca och Scania. Kanske Umeå universitet vill vara med på ett hörn. Sedan har vi ju skolorna i landet, och framför allt EU.

Nu blev jag med ens klarvaken, och jag som skall ner till Siljansnäs och hämta Vatt-Annas barnbarnsbarn, Konrad och Lill-Anna som kommer tillsammans med sin halvbror UngeHerrUrban och hans färgade fru, en släkting till Konta Kinte, och heter Solàn Kinte. Nu får jag skynda mig på, och jag som tänkte läsa igenom den här bloggen innan jag går och lägger mig; men det blir väl inget av då...

Här i Kullsbjörken finns en fastighet som väl kan fylla kraven på en skola med kanske 10 platser för unga programerare som ska ta fram en mall för program i varje län där bygdens historia presenteras på ett spelliknande sätt.

Ateljé Living Room är min skrivarlya där vi tänker (Moffa&Co). Där har vi börjat skapa en resa genom landskapet som berör Flodområde 63, där skolorna runt sjösystemet ingår: Gnesta, Mölnbo, Hölö och Trosa och Vagnhärad, samt Laxne och Vårdinge by.

Länge har jag tänkt att Dalarnas blåa sjö skall bli platsen för en stor förnyelse i världen. Ett centrum för sunda tankar som skall spridas på demokratisk väg via elektromagnetiska vågor. Europaleden för unga vandrande gesäller, går från Rom och går igenom Siljansleden för att hämta kraft ur Konsta, en kraftstation i trä, som arbetade på väg mot järngruvan inte långt från
Clas Ohlssons och Åhléns födelsebygd. Nu är orginalet för länge sedan borta, men nere vid marknadsplatsen finns en ny replik...