Atelje Living Room
Jerry Linder
www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
Sofia, mitt andra barnbarn, ringde från Los Ossos i Califonien och grattade sin morfar som blev glatt överaskad. Vi talade om hennes intressen och kom fram till att det är hundar och fotografering. Dessutom jobbar hon med hästar i tredje generationen, och har en anställning på en fin restaurant i närheten. Allt väl, bara det att hennes kamera inte är så bra. Hon sa att hon inte hade någon alls.
Det gav mig en ingivelse: - Moffa&Co, som är en förening mellan Moffa och hans barnbarn (rumpnissarna), har nu fungerat i ganska många år, jag tror det är sedan storebror var tre år, då vi bestämde att vi skulle bygga en båt och fara till söderhavet och rädda Pippis pappa, Efraim Långstrump, som blivit tillfånga tagen av kanibaler. Storebror som heter Andreas är nu 22 år och om han var tre år när vi konstituerade oss, alltså är det 19 år sedan.
Snart dags för ett jubileum!
Alltsedan barnen var små har deras morfar försett dem med musikinstrument. Inte så att var och en fått ett instrument, utan de har deponerats till den som har lusten att begagna det. Finns inte lusten längre skall det lämnas tillbaka till förlaget.
Just det! Förlaget är namnet för dagen. Moffa&Co lämnar ut de instrument som medlemmarna behöver för tillfället. När det gäller Sofia har hon en termin lånat min gitarr. Men eftersom detta inte var hennes grej, har hon lämnat tillbaka den.
En period använde hon den nya filmkameran, men när hon skulle fara till Los Angeles, till sin väns mamma som är därifrån, så lämnade haon tillbaka även den.
Nu har hon gift sig med sin vän, kocken Karl Rydberg, och fått arbetstillstånd i Califonien och flyttat till Los Ossos till ett hus med utsikt över Stilla havet.
Idén som kom efter samtalet med Sofia, i storyn, FiaKan Kälv, går ut på att vi skall bygga upp hennes immidge med bilder från Califonien, där hon presenterar sina hundar och hästar. Gärna bilder från restauranger som hon kommer i kontakt med, men framför allt naturen och djuren som finns där men inte här.
Moffa&Co blir förläggare av hennes bilder till en början, och presenterar dem på en blogg som redan finns, och som heter HögaKonstenIMiddleMilkDominion, där även andra konstarter ska finnas med; konst som kan användas när nästa fas i vår utveckling ska utvecklas. För att ge Sofia möjligheter att fotografera, köper vi en kamera åt henne som hon kan disponera så länge som hon arbetar för oss. Om hon vill utveckla sig vidare och skaffa en bättre och dyrbarare kamer får hon lämna tillbaka den som vi nu ger henne medel att köpa på ort och ställe. Bäst så, eftersom laddaren kräver en viss kontakt och frekvens. Eftersom mamma Annica och farbror Micke åker flyger över Atlanten tämligen snart, kan de ta pengar med sig till henne.
På detta vis fortsätter vi den polecy som Moffa alltid haft i förhållande till barnen.
När det gäller Andreas, som glädjande nog döck upp på sin morfars födelsedagskalas, gäller följande:
Han skall börja en kurs på Södertörns högskola. Han skall bli spelprogramerare.
Perfekt!
Andreas som föddes 1989 och döptes senare på året i Dillnäs kyrka, har deltagit i Moffas "spel" där en synt och en elgitarr varit i föreningens ägo, men som han kunnat begagna när han vill. Han har även spelat klarinett i skolans regi och i en kommunal orkester i Södertälje, men det är datorer han fastnat för. Han fick låna vår ABC 80, den första persondatorn i Sverige, och sedan blev det en Atari innan familjen köpte en PC som han fick använda. Till slut har han naturligtvis skaffat sig en egen dator och börjat spela till sina föräldrars förskräckelse; var skall detta sluta...
Moffa anar en möjlighet! Han har nämligen funderat på en sak som ingen annan kunnat förstå: Det går förbaskat bra att göra spel som handlar om hembyggden, och som lär skolbarnen deras egen lokala historia. Därför har Andreas morfar, utan att någon förstått varför, snott Södertälje stads symbol för en kvinna som fick bära vatten hem till de rika hushållen: Vatt-Anna.
Han låter Vatt-Anna, eller Anna i Oxviken, födas på skullen ovanför ladugården på ett torp som hetter Johannesberg och ligger under Nådhammar som Jens Spendrup äger idag.
Annas grannar kommer också till Södertälje så småningom då ångkraften kommer till bondgårdarna och ersätter deras arbetskraft. Därför flyttar de och börjar på fabrik.
Men livet lever vidare i samhällena mellan Stockholm och Gnesta och runt sjösystemet som heter Flodområde 63 finns många skolor där barnen börja tappa bort sitt ursprung.
Vad skulle vara bättre då än att bygga spel som kan intressera ungdomarna samtidigt som de lär sig sin egen byggds historia.
Enligt Andreas morfar skulle det vara toppen, om han kunde lära sig så mycket att Moffas vision blev verklighet. Naturligtvis skulle morfar och Moffa&Co, låta Andreas, eller som morfar säger; KaptenPersson, använda de bloggar som är användbara för detta syfte.
Nu ska vi göra en BloggKalender, BloggKalender a la Moffa&Co, där varje bloggsida har en bild och en adress. Syftet med Kalendern är att man på ett enkelt sätt skall kunna orientera sig i LandetDigitalia, mot Dahomey/Benin på Slavkusten i västafrika, där jazzen har sin hemvisst och där amazoner, kvinnliga krigare vaktade kungens slott.
Men först följer vi med på MoffaFridolinsMellanMjölkSafari, som leder mot en fastighet i Kullsbjörken i Dalarna där ett korrespondensinstitut lär växa fram för programeringstörstiga adepter som vill lära ut konsten att skapa ovan nämnda spel.
Sedan stöder vi missionen i Benin där fattiga familjer säljer sina flickor som används som sexslavar år rika män.
Ungdomarna i Flodområde 63 skall ges möjligheter att få kontakt med andra ungdomar i Afrika, som är en spännande kontinent som vi kan lära oss mycket av.
Så pendlar debatten i mitt huvud, där Moffa och hans antagonist, herrKamrerGoldfinger, käbblar dagarna i ände. Ibland ikläder sig Moffa talarens roll och då kallar han sig för MoffaFridolin. Gå in på Googles får du se:
surprise, suprise...
Naturligtvis fanns där andra på Moffas kalas och alla var hjärtligt välkomna, framför allt som man säger: - Ju senare på natten desto finar, ja, vadå? Gäster så klart!
Andreas nya kärlek kom med flyg från Kreta och sedan med tåg till Östertälje där Andreas och jag fångade upp henne.
Amanda heter hon, och hon ska bli dagisfröken och småskollärarinna, och så det bästa av allt, hon kan spela piano och sjunga...Nils Ferlin, bland annat; och när vi åkte hem till gästerna hos Brabro, där hennes syster från det heliga landet Dalarna, var var en av värdinnorna för kvällen, sjöng Andreas en sång som jag aldrig trott honom om; han var bra på texter sa Amanda och log:
På Arendals tid,trallalallalalla... Så slutar vi denna redogörelse över Moffa&Co:s
utveckling i tiden och ser fram emot att träffas igen. Om ett år om inte annat, på Moffa&Co:s 20-års jubileum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar